Resa genom Balkan och mindre Asien

Atén, Kreta och Kos – en helt vanlig Greklandsresa kan man tycka. Men sedan, tillsammans med en kompis, bar det vidare mot Turkiet. Städerna Bodrum, Bursa och därefter så långt österut man kan komma i Turkiet - till gränsen mot Georgien. Upp i bergen – Kackarlarbergen.

 

	- Vi hade för lite mat.
	- Min kompis fick höjdsjuka.
	- Vi träffade mannen som guidat den som skrivit guideboken och bodde på hans pensionat.
	- Med mina 30 kg på ryggen vandrade vi genom djupa forsar, jättelik blockterräng, tät dimma och klättring. Detta tillsammans med två israeler som nästan inte åt någonting. Den hårdaste vandring jag någonsin utfört.

 

Så, Istanbul. Allt från sultanens palats, magnifika moskéer till påflugna mattförsäljare för att inte tala om de två skinnjacksförsäljarna – rena skojarna. Därefter. Fortsatte ensam igen. Varna i Bulgarien, där kassörskan lugnt fortsatte att boka in mig på ett privatrum medan polisen sa att vi måste ut. Tågstationen var bombhotad! Rumänien med det fantastiska Donaudeltat som är med på FN:s världsarvslista. Några ögonblick på vägen:

 

	- Den svarta kyrkan i Brasov.
	- Världens ruttnaste hotell i Tulcea med bajskorvar i duschen, men det var i alla fall billigt.
	- Ett fantastiskt miljöläger utanför Timisoara.
	- Taxichauffören som berättade att Dracula åt råttor med en lång gaffel.
	- Den stora arbetaren som visade sina grova och jättelika nävar och talade ut om allt elände på grund av Ceausescu.

 

Trots den korta restiden på enbart 6 veckor lyckades jag med nöd och näppe undkomma  2 jordbävningar, i Grekland och Turkiet med bara 2 veckors marginal.. Precis där jag rest. Så, när de två svenskarna jag träffade på i tågkupén på tåget mot Budapest undrade om det inte var tråkigt att resa ensam var mitt svar väldigt enkelt och tydligt. – Nej. Absolut inte.